I går köpte jag två paket saffran och en ”korv” mandelmassa. I dag har jag har BAKAT. En aktivitet som för många är fullkomligt normal. För mig är händelsen extrem och kan närmast liknas vid stabsläge – eller första tecknet på psykisk ohälsa.

Min mor var bra på att baka. Det var en näve här och en nypa där och när degen var LAGOM var det dags att putta in den i ugnen. Jag är inte bra på att baka. För att ha en chans måste jag ha en instruktion.

Inför dagens bak googlar jag upp ett recept signerat Roy Fares. Jag startar med punkt 1 men halvvägs in i processen inser jag att de bullar jag satsat på skulle jäsa TRE (3!) gånger. Det som var tänkt att ta högst en timme tog det tredubbla.

För att använda ungen medan bullarna jäste (sista omgången) snodde jag ihop en sconesdeg. Trodde jag. Det visade sig att bakpulver INTE ingick i hemmets bassortiment. Det gjorde inte heller ersättningsprodukterna bikarbonat och hjorthornssalt (ny googling). Salt av hjorthorn?

För att rädda mitt förstånd tvingar jag mig hem till familjen K för att självmedicinera medelst BÄBIS. Bullar funkar fint som MUTA.

Hur svårt kan det va?

PS! VERSALER kan vara nästa tecken!? Fortsättning följer…