I morse postade jag en faktura. Och nyss fick jag ett nytt textuppdrag. Är det nu det vänder? Händer? Efter flera månaders stiltje.

Alla som hörde mig säga att jag har lämnat journalistiken för scenkonsten (standup) – hörde alldeles rätt. Men med all scenkonst i viloläge är uppgiften inte längre korrekt.

Som enskild företagare är jag flexibel. Under ett kvarts sekel har jag jobbat som journalist, informatör, utbildare, författare, föreläsare, komiker – och bloggare. Allt i egen firma och oftast parallellt.

Jag är van vid att stå med mössan i hand och be om jobb – och van vid att bli dumpad när mina tjänster inte längre behövs. Det är inget särskilt med det.

Jag är väl tränad i att lyssna på vad kunden vill ha och behöver (vilket inte alltid är samma sak). Jag har också accepterat att inte ha sista ordet. Money rules!

Jag är också van vid att utan större mankemang avsluta mindre lyckade ”relationer”. Fri att välja nya vägar och sammanhang. Fri att bestämma mina arbetstider (och ibland också mina deadlines).

Som komiker och bloggare är jag också fri att välja mina ord.

Hur svårt kan det va?