Jag är sugen på choklad. Mörk choklad. Men nej, icke. Medan andra frossar sig igenom en frivillig karantän, väljer jag att räkna ”points”. Varför välja mellan pest och kolera – när en kan välja Viktväktarna
Skyller allt på min husläkare. För ett tag sedan (typ två år) gav hon mig ”tipset” att gå ned några kilo. Eller rättare sagt tio (10!) procent av min vikt. Jag frågade visserligen vad jag kunde göra för att hålla mig frisk – men ändå: tio procent är många kilo.
Men viss fördröjning antog jag ändå utmaningen en månad innan coronan slog till. Inte minst för att jag har gjort det förut – två gånger till och med – och vet vad jag ska göra. Inte behöver jag en app för flera hundra i månaden för att hålla koll på vad jag äter. Jo, det behöver jag!
Väl inne i systemet känner jag inte igen mig. Har de ändrat ”reglerna”? Min dagsranson = 23 points. En bit mörk choklad = 2 points. Kokt fisk = 0 points. Du fattar?!
Tredje ”resan” följer också samma dramaturgi som en halvdålig Netflix-serie. Första säsongen okej, andra säsongen njaeee, den tredje slutar en följa efter halva.
Men varje nej är en seger och med lite tur och tajming lämnar jag karantänen i toppform.
Hur svårt kan det va?
Det är skitsvårt! Känner igen allt du skriver!! Vad är detta…?
Tänkte ju att vi skulle setts hos Ingrid i sommar, men det verkar ju också skita sig. Läser din blogg med nöje ialla fall!
Kram från västkusten!
Skönt med igenkänning och vi kommer att ses – så fort vi kan börja resa inom Sverige. Ingrids altan är stor – och gräsmattan ännu större. Kram från östkust-karantänen.