I dag skiner solen i Stockholm och jag har gått i skogen med fint sällskap. Och jag har cyklat längs viken – i såväl med- som motvind. Lägg till en lunch, lite fika och pyssel med fakturor och andra viktiga papper så är ännu en dag i ”karantän” till ända. En ovanligt bra dag.

Tiden från mitten av april till början av juni brukade vara en arbetsintensiv period för mig som skribent och ”textkonsult”. Många av mina uppdragsgivare är myndigheter vars texter ska vara klara innan semestern och vårens helger har ofta satt käppar i produktionshjulen.

Jag har därför tillbringat många påsk- och Kirsti Himmelsfärdshelger hukad över datorn – istället för att njuta av våren utomhus.

Ett år stod det ”njut av blåsipporna” på min att-göra-lista. Men inte i år.

I år har jag följt både tussilago, blåsippor, vårlök och vitsippor – från knopp till utslagen blomma. En gratis och riskfri lyx när i stort sett alla uppdrag är borta (dålig tajming att växla från skrivande till scenkonst just i år).

I år har många som arbetar inom vården och omsorgen ingen möjlighet att ”njuta av våren”. Det minsta jag kan göra för dem och för alla som är – och kommer att bli – sjuka är att följa experternas råd:

• Stanna hemma om jag är sjuk.

• Tvätta händerna ofta och noga.

• Hålla andra människor på några meters avstånd.

• Ställa in påskresan till Småland.

Hur svårt kan de va? Jo, den sista punkten är svår, men nödvändig.