I nästan 50 år har M och jag festat, rest, skrattat – och pratat. M bor i Göteborg och jag i Stockholm och när vi hälsar på varandra pratar vi alla dygnets vakna timmar. Ofta om politik. Och om böcker.

Under pandemiåret 2020 har vi bara träffats två gånger – båda i Småland. Men vi har utbytt tankar nästan dagligen. Det har aldrig hänt tidigare.

Båda har jobbat hemifrån och sedan i våras har vi peppat varandra att röra på oss. För att få cred för våra ansträngningar skickade vi sms där vi berättade hur många steg vi gått. Efter ett tag uppgraderade vi kommunikationen med att skicka bilder på utsikter, statyer, hus… från våra respektive hemstäder. Jag har garanterat sett mer av Göteborg i år än nånsin tidigare. Trots att jag har bott där.

Medan M lever ensam är jag sambo. Det är ungefär samma sak. När två personer är hemma 24/7 i månad efter månad händer inte så mycket.

– När steg du upp?

– Halv sju. Och du?

– Tjugo i sex.

– Ok, sovit gott?

– Jodå. Och du?

– Helt okej.

PAUS (cirka 6 timmar)

– Vad ska vi ha till middag?

– Nåt med fisk?

– Eller kött?

– Nä!

– Okej, fisk.

Lars Norén, släng dig i väggen!