Att vara frilansskribent och leverera scenkonst kräver olika tempo. Det blev extra tydligt den senaste veckan.

Halva september har jag ägnat åt att leta efter rätt intervju-person till ett nytt skrivuppdrag. Mejlat och ringt, talat in meddelande, hänvisats vidare – och väntat, väntat, VÄNTAT!

I måndags lämnade jag Stockholm för att tillbringa en och en halv vecka i huset i Småland. Det går det precis lika bra att vänta härifrån och medan jag väntar passar jag på att klippa ner perenner, leta svamp och frossa i distans.

Då – efter ”evigheter” av tystnad – plingar det till i mobilen. På bara några dagar får jag två oväntade propåer om nya spännande uppdrag:

• medverka i en sketch för en ny SVT-produktion

• provfilma för ett roligt reklamjobb

Kul, tänker du. Icke. Nu är det plötsligt bråttombråttom. Sketchen spelas in i dag (torsdag) och provfilmningen är på söndag.

Kanske hör Gud bön, men hon är en usel agent.

Hur svårt kan det va att hålla koll på min kalender?