Jag må vara en usel djurfotograf, men en lysande relationsexpert. Det visade sig när jag fick äran att vara sällskapslady åt taxen Otis medan matte var upptagen. I efterhand kan jag erkänna att jag var rejält nervös. Andras ungar och hundar är inte att leka med.

Men det gick över förväntan. Otis och jag klickade fint och tillbringade flera timmar i ömsesidig respekt: ”Om du sköter ditt, så sköter jag mitt. Behöver vi något så säger vi till”. Ett lysande utgångspunkt i varje relation värd namnet.

Ett motto som också fungerar i praktiken:

Otis bajsar – jag plockar upp.

Otis jagar skator – jag håller i kopplet.

Otis kissar på träd – jag tänker på annat.

Otis lägger ned ett byte under plommonträdet – jag skriver en offert.

Otis sover – jag redigerar min del av föreställningen Singeltjejen, Morsan och Sista Rycket.

Otis äter torrfoder – jag äter lax.

Innan vi skiljs äter vi var sitt plommon.

Det är en ovanligt bra dag!