Konsumentmakt utan muskler

Inleder arbetsveckan med ett surt mejl till tidningen Fokus. Inte för att tidningen är dålig. Tvärtom. Utan för att de – fem månader efter betalad prenumeration – fortfarande inte lyckas leverera den.

Okej, jag ska inte överdriva – en (1) tidning har jag fått med ordinarie utdelning och ytterligare en i ett kuvert efter sjätte eller möjligen sjunde påstötningen. Eftersom jag har betalat för tolv tidningar är det tio kvar.

Fortsätter dagen med att kolla om Booking.com möjligen har svarat på min senaste komplettering för att få tillbaka pengar från ett hotell i Lugano som brutit mot sina egna villkor.

Hotellet var avbokningsbart fram till 24 timmar innan ankomst men när jag (pga du vet vad…) avbokade med minst en månads marginal hade de redan nypt pengarna.

Booking.com kan märkligt nog inget göra, men uppmanar mig att kontakta hotellet direkt. Jag gör så men får varken svar på mejl eller telefon. Surprise!

Ny kontakt med B som håller med om att jag har rätt att få pengarna tillbaka och ”kanske kan hjälpa till” – om min bank skriver ett intyg på att pengarna faktiskt har dragits.

Ett sådant är inte svårt att få, men när det är inskickat behöver B ett intyg som visar det dragna beloppet i lokal valuta. Om banken inte kan ta fram ett sådant behöver de ett intyg på att de inte kan det.

Oklarheterna hopas, men jag tar ny kontakt med banken som skriftligt meddelar att de inte har uppgiften i lokal valuta. Detta vidarebefordras till B – som fortfarande inte har svarat.

När jag försöker skaffa lite muskler genom att ringa Konsumentverkets rådgivningslinje Hallå Konsument! får jag rådet att göra en anmälan till verkets europeiska motsvarighet.

Orka!?

Fortsättning följer…

EDIT: Booking.com har betalat tillbaka pengarna och Fokus kommer numera som den ska varje vecka. Prenumerationen är också förlängd med samma antal veckor som jag förlorade.