Det finns jobb en gärna vill ha. Och det finns jobb en INTE vill ha. Och aldrig skulle klara. Många jobb.
Mitt första jobb var att plocka upp och märka varor i Kooperativa i Linneryd. Efter det var jag assistent vid simskolan i Nabben innan jag avancerade till simlärare.
Jag må vara målinriktad i dag, men mina första steg på arbetsmarknaden var allt annat än genomtänkta. Jag tog det jag fick och efter gymnasiet ville jag bara flytta till Lund. Studentlivet lockade men jag var klok nog att fatta att någon längre utbildning var inte att tänka på. Jag saknade både ork och ambitioner. Då.
I stället blev det en så kallad kombinationsutbildning med tre dagar på Polhemskolans gymnasium och två dagar på universitet. Utbildningen pågick två år och det fanns fyra inriktningar; laboratorieassistent, sekreterare, fritidsledare och… den fjärde har jag glömt.
Eftersom sekreterare verkade tråkigt och lukten av dissekerade möss från biologin inte gav ”mersmak” valde jag det minst otänkbara – fritidsledare. Jag hamnade i en klass med aktiva idrottare som tyckte om barn och unga. Jag gjorde varken det ena eller andra.
Att jag fick 20 poäng i sociologi och pedagogik var behållningen. Plus ett gott självförtroende. Som nyfärdig sökte jag bara administrativa jobb med så lite kontakt med verkligheten som möjligt.
Efter att ha fått en tjock bunt med tack för visat intresse, men-brev, fick jag jobb på Lugnets fritidsgård. i Karlstad. Jag var 20 år och Sveriges i särklass sämsta fritidsledare. När ”värstinggänget” kom på fredagskvällarna vågade jag inte beslagta deras ölkassar – jag satte in dem i personalkylen. När tjejerna hade snattat parfym sniffade jag beundrande igenom bytet.
På mindre än ett år gick jag upp 8 kilo av ren vantrivsel – plus kokosbollar och sönderkokt varmkorv med pommes och bea. Mycket bea blev det.
Sedan gav jag upp och flyttade till Stockholm för att i odning bli instruktör i föreningen 4H, föreståndare för sommarbaden i Solna kommun och fritidsassistent i Ekerö. Det tog nästan tio år innan jag lämnade ”branschen” och tjatade mig till en reservplats på journalisthögskolan i Göteborg.
Trettio år senare var steget inte långt till komikerscenen.
