Att vara med i en bokcirkel verkar kul. Trevligt folk, intressant prat och god mat. Efter att ha väntat förgäves på att bli inbjuden, fattar jag att det är som vanligt; en får ta tag i det själv.

Så nu har jag startat en egen cirkel. Eller snarare ett steck eftersom vi bara är två –U och jag.

Vi har länge tipsat varandra om böcker vi tycker den andra ska läsa – men har alltid varit i otakt. När U har läst och vill prata om en bok jag har rekommenderat, har jag ofta hunnit glömma både vad det heter, vem som skrivit och i värsta fall – också vad den handlade om. Poängen med bokstrecket är att vi läser samma bok samtidigt och träffas så fort som möjligt för prat och mat.

Vår första streck-boken var Året med 13 månader av Åsa Lindeborg. Och om den tyckte vi mycket. Vi läste med bestörtning om hennes yrkesmässiga avväganden i samband med #meetoo, och noterade intresserat hur mycket och ofta hon åt och drack.

Om jag hade ätit och druckit hälften så mycket under ett år hade jag ( hasat fram som en alkad sackosäck (oavsett årets antal månader).

Vi blev också imponerade av (= var avundsjuka på) att barnen så gärna ville hänga med sin mamma. Plus att hon verkade stöta ihop med vänner så fort hon gick utanför dörren.

Det enda vi på allvar kunde relatera till var hennes risiga kärlekshistoria. Vi har alla varit där!

Nästa bok är Jag kan ha fel av Björn Nattiko Lindeblad. Visdomar från en fd buddhistmunk visar sig vara en rejäl utmaning för två vädurar som helst vill göra allting NU och sällan har fel.

Ingen av oss hade heller valt den på egen hand. Läsningen är en hommage till U:s dotter som otippat gav mamma och hennes väninna ett lästips.

Fortsättningen följer efter nästa prat-och-mat-träff.

Till dess blir jag glad för tips om snabblästa och temperamentsfulla vädursböcker.