Så är det igång – det efterlängtade år 2021. Fyllt av hopp och framtidstro.  Det är nu det ska hända. Nu det ska vända.

Tyvärr bekräftar verkligheten det jag misstänkt länge: Det mesta är sig obehagligt likt. När diset efter nyårsraketerna lagt sig är leran lika geggig och himlen lika grå som i går.

Bjuder till och bestämmer en promenad med K (OBS inte Katarina Frostenson). Det brukar pigga upp. Cyklar till mötesplatsen (för att undvika kollektiv trafik) och halvvägs börjar det regna – och därefter hagla. Vad är det för fel på snö?

Trotsar våta jeans och går 8718 slippriga steg längs Mälaren. Utan krycka.

Hemma slokar den nyköpta dillen på köksbordet. Den var tydligen programmerad att peaka på årets sista dag. Precis som jag.

Badrumsvågen visar att hemgjord pizza, champagne och praliner är en dålig kombo för en som behöver tappa några kilo.

Snälla 2021 – visst är vi värda bättre än så. Både dillen och jag.