Tycker du att jag ser sur ut? Jo erkänn, ALLA gör det. Och har alltid gjort.

I dag – när det finns bokstavskombinationer för det mesta – inser jag att jag lider (?) av RBF – Resting bitch face. Det betyder att mitt ansikte i viloläge signalerar irriterad, dömande och uttråkad. Full pott!

På drygt 60 år har jag utvecklas från ett blygt och truligt barn till en bitchig tant-komiker.

Här krävs ett förtydligande (och ett semikolon); Jag ÄR inte sur men ser sur ut. Som salt i såret kan jag inte heller le eller skratta på beställning.

Såvitt jag vet finns det bara två bilder där jag skrattar naturligt. Båda är tagna under psykosliknande sammanbrott i slutet av långa fotosessioner tillsammans med kollegorna S respektive M.

Trots att jag inte känner igen mig själv (eller kanske just därför) gillar jag bilderna. Efter att ha klippt bort kollegorna har jag också använt dem som profilbilder på statistsajter (OBS aldrig på dejtingdito) och i diverse PR-sammanhang.

Bra idé? Inte alltid!

Inte för att ingen vill anlita mig – utan för att det är just SKRATTET de vill ha. Och det är i princip det enda jag inte kan leverera. Speciellt inte på kommando.

Ju mer fotograferna tjatar – desto surare blir jag.

Jag begär inte att kunna ”fyra av ett strålande leende”, men som komiker skulle det kännas bra att åtminstone se ut som om jag liiite roligt.

Hur svårt kan det va?