Kategoriarkiv: Mat

Toppar karantänen med halvsvält

Publicerat av
Dagsransonen gör mig varken mätt eller full.

Jag är sugen på choklad. Mörk choklad. Men nej, icke. Medan andra frossar sig igenom en frivillig karantän, väljer jag att räkna ”points”. Varför välja mellan pest och kolera – när en kan välja Viktväktarna

Skyller allt på min husläkare. För ett tag sedan (typ två år) gav hon mig ”tipset” att gå ned några kilo. Eller rättare sagt tio (10!) procent av min vikt. Jag frågade visserligen vad jag kunde göra för att hålla mig frisk – men ändå: tio procent är många kilo.

Men viss fördröjning antog jag ändå utmaningen en månad innan coronan slog till. Inte minst för att jag har gjort det förut – två gånger till och med – och vet vad jag ska göra. Inte behöver jag en app för flera hundra i månaden för att hålla koll på vad jag äter. Jo, det behöver jag!

Väl inne i systemet känner jag inte igen mig. Har de ändrat ”reglerna”? Min dagsranson = 23 points. En bit mörk choklad = 2 points. Kokt fisk = 0 points. Du fattar?!

Tredje ”resan” följer också samma dramaturgi som en halvdålig Netflix-serie. Första säsongen okej, andra säsongen njaeee, den tredje slutar en följa efter halva.

Men varje nej är en seger och med lite tur och tajming lämnar jag karantänen i toppform.

Hur svårt kan det va?

Karantänen lockar fram våra rätta jag

Publicerat av
Pre karantän.

I skuggan av en pandemi avslöjar vi oss i karantänens slutna rum. Att jag och J har olika temperament är ingen hemlighet. Medan jag är lynnig, rastlös och får saker att hända, är han lugn, stabil – och en aning konflikträdd.

Medan mitt tjat håller en jämn och konstant nivå; torka av spisen, fäll ned locket, spotta inte snuskuddar i gräset, lägg tillbaka hammaren, gör ingen milkshake när jag räknar points (du som fattar, fattar)… tar det sex (6!) veckor av ofrivilligt umgänge 24/7 (på grund av inget arbete) innan det brister. Mitt under pågående middag går han till attack:

– Snälla, ha inte armbågarna på bordet medan vi äter.

– Varför inte det?

– Jag tycker det är otrevligt.

– Hur länge har du tyckt det?

– Alltid.

What? Denna fråga har aldrig diskuterats under de snart tio år som vi delat hem. Och så kommer den nu – PANG! – som en avsliten hälsena under morgonjympan framför tv:n

Jag är i chock. Är detta början på slutet – eller starten på något nytt?

Post karantän.

En bakelse och en stor stark

Publicerat av
Min dagsranson – 23 points

I dag är det nionde avsnittet i min tredje säsong av viktväktarna. Jag snittar på tre hekto i veckan vilket är okej – men inte bra. Inte som första säsongen för sådär tjugo år sedan. Det är som en förälskelse. Inget går upp mot första säsongen. Allt är nytt och spännande och jag går all in. Vill vara ärlig, göra rätt, vara till lags, lyckas…

Första resan var tillsammans med en kollega och vän. Över en natt gick vi från att tipsa varandra om praktiska trikåkläder till att räkna points med niten hos en militant gränspolis. Varje corn flake vägdes och ingenting utanför protokollet slank in i våra munnar. Resultatet blev över förväntan – minus 12,4 kilo.

Men kan man leva så?

Nej, inte jag i alla fall. Med samma precision som i en förälskelse svalnar känslorna efter ett halvår. Omärkligt slutar jag bokföra kakan, jordnöten och den extra sleven pastasås. Återupptäcker livet, vinet och prinsesstårtan.

En dag inser jag att det är slut – men fortsätter betala månadsavgiften ytterligare en tid. Kanske av lojalitet, trötthet eller bara för att slippa erkänna misslyckandet.

Men efter några år av frihet inser jag behovet av en ny fast relation. Ett nytt kontrakt.

Min dagsranson just nu motsvarar exakt en semla och en stor stark. Det blir jag varken mätt eller full av.

Men förhoppningsvis lättare.