Kategoriarkiv: Ålder

Brunkräm och kastanjevatten

Publicerat av

Det regnar i Småland och termometern visar 12 grader. I Lytton i västra Kanada är det 49,5 grader och hundratals människor har dött.

För några decennier sedan skulle några dagars regn på semestern gjort mig ”tokig”. I dag öppnar jag fönstret på glänt för att höra smattret på plåttaket. Handduken som jag glömde ta in efter badet i går får hänga kvar. Solen kommer tillbaka.

Att något har hänt med klimatet är uppenbart. Men något har också hänt med mig.

Kanske har jag blivit klokare sedan tiden då vi åkte till stranden med aluminiumfolie och jordnötsolja för bästa brännan. Kanske har jag bytt fokus: hellre blek än bränd. 

Om jag vill vara brun finns ju hundratals – ja, tusentals – produkter att välja på.

När jag var yngre (typ 70-talet) fanns det två; kastanjevatten och brunkräm.

En del av er minns? Andra behöver konsumentupplysning:

Kastanjevatten var en brun vattenfärg, typ utspädd soja, som gneds på med en tuss bomull eftersom ingen ännu uppfunnit pads.

Brunkräm var som det låter – en brun kräm. Den fanns i en nyans, brun, och levererades i stift. Konsistensen var en korsning mellan myggmedel och deodorant och den täckte allt, täppte igen varje por och färgade självklart av sig på allt och alla.

Mycket var INTE bättre förr.

Men planeten mådde definitivt bättre.

Krönika över året som försvann

Publicerat av
Full av hopp.

Livet är gott (januari-mars)

Spelar föreställningen Hur svårt kan det va? i Göteborg, Stockholm och Eslöv. Kommer med i Kvinnliga Talare som erbjuder mig flera uppdrag.

Bokar in gig och skriver avtal med ett eventföretag om att agera inspiratör vid årets Seniormässor och –event runt om i landet.

Bokar en tre veckor lång tågluff med J med stopp i Italien, Montenegro, Kroatien, Serbien och Tjeckien.  Bokar hotell i norra Italien i början av april.

Åker tåg till Göteborg och bor hos M. Åker tåg till Malmö och bor hos en annan M. Åker tåg till Småland och bor i Huset.

I väntan på vadå.

Corona gör entré (april-juni)

Ställer in tågluffen och bokar av hotellet. Får tillbaka pengar för biljetten och bråkar med Booking.com om hotellet.

Alla gig före sommaren ställs in och jag får ett litet bidrag av staten som täcker en del uteblivna inkomster.

Jag fyller 65 och börjar plocka ut pension. Försöker acceptera att jag är pensionär. Det lyckas när jag inser att kan jag fortsätta jobba. Fortsätter jobba med ”vanliga” skrivjobb.

J:s mamma dör hastigt och oväntat i Covid19 på sitt äldreboende. Vi hinner inte dit.

Jag och bror åker bil till Småland för att se till Huset och träffa far. Ingen blir sjuk.

Träd slår ut, blommor blommar och fåglar lägger ägg som om allt är som vanligt.

Mycket är som vanligt.

Begravning.

Standup på Skånegatan i Stockholm.

Hoppet återvänder (juli-september)

Tre resor och flera veckor i Huset. Träffar M två gånger i Småland.

Roddar tre standup-kvällar på Improvisationsstudions sommarscen mitt på Skånegatan i Stockholm. 

Åker till Lund Comedy Festival med föreställningen Singeltjejen, Morsan och Sista Rycket. Bor på hotell. Umgås med folk.

Åker till skärgården med J. Bor på hotell, badar och vandrar.

Arrangerar en Comedybox med Babben Larsson i Hägersten.

Bokar in gig i oktober och november.

Tackar jag till flera ”vanliga” skrivjobb.

Min högra höftprotes lossnar.

Urnsättning.

Mörkret tätnar (oktober-december)

Andra vågen rullar in och jag gör ett av alla bokade gig. Övriga ställs in eller skjuts upp.

Jag känner tacksamhet för att jag kan och får jobba och njuter av både telefonintervjuer och deadlines.

A och K blir föräldrar och jag blir farmor till Shanti.

Jag halverar mitt dagliga stegmål från 10 000 till 5 000. Ibland använder jag krycka.

Jag väntar på operation.

Jag väntar på vaccin.

Jag skriver min 100:e bloggtext.

Är själen lika grumlig som ögat?

Publicerat av
Drogad?

Det är som jag trodde; jag har ett grumligt inre liv. I alla fall om uttrycket ögonen är själens spegel är det minsta sant. Jag har misstänkt det ett tag, men efter dagens besök hos ögonläkaren vet jag säkert: Jag har fått grå starr!

I mars blir det operation. Två stycken till och med – en på varje öga.

Hur kan det vara möjligt?

Det var ju alldeles nyss jag vägrade använda läsglasögon och strax efter snubblade runt med mina första progressiva och nu – en nanosekund senare – är det dags att operera in nya linser. Sluta! Det går för fort!!

Jo, jag har läst på och vet att ingreppet är busenkelt. Tar kanske tio minuter och jag kommer att se mycket bättre efteråt. Grejen är att jag inte pallar fler åldersmarkörer just nu. De tar ju aldrig slut…

Nyligen såg jag i spegeln att vänster öga inte var riktigt öppet (typ stroke light). Aha, det beror på starren, tänkte jag. Men icke. ”Det händer alla när vi blir äldre”, sa den obehagligt uppriktiga läkaren som gudskelov INTE var 27 år – och skitsnygg.

Om någon hört mig säga att jag aldrig, aldrig skulle göra en estetisk operation så är det inte säkert att det gäller så länge till.

Ge mig styrka! Och sprit!!

Jag ser verkligen inte bra ut.

Andra chansen tvingade mig upp i sadeln igen

Publicerat av
Bildtext överflödig.

Att sköta en blogg kräver sin kvinna och jag erkänner, jag har varit slapp. Du som följer mig undrar så klart hur det går med mina missade erbjudanden och uteblivna jobb.

Tack för frågan, det går bra och jag har fullt upp (för första gången sedan i mars).

De vanliga skribentjobben är tillbaka och jag har tagit en frivillig paus med standup under oktober på grund av smittläget. Vill INTE och har inte tid att vara sjuk.

I november har jag flera roliga gig inbokade i bland annat Uppsala, Västerås, Hässleholm – och Stockholm.

Ett av dem är min och komikerkollega Malin Appeltoffts klubb Comedybox i Hägersten den 12 november med bland andra Tobias Persson. Förra kvällen hade vi Babben som gäst och Hägersten levererade en lika fin publik som vanligt. Hoppas på samma respons även denna gång.

Jaja, men hur gick det med allt det andra, undrar du otåligt.

Okej då, med selftapen gick det som väntat – jag kvalade inte in. Men jag fick ett personligt tack för mitt ”ovanligt kreativa bidrag”. En liten seger är också en seger.

När det gäller den missade möjligheten att delta i en SVT-produktionen fick jag en andra chans som ”tant” i en annan sketch. Sååå – i dag tillbringade jag tre tidiga morgontimmar i ett folktomt köpcenter iförd päl s, pärlor och huckle.

Allt för konsten!

Hur svårt kan det va?