I dag är det fest. Vickan fyller 43 och grannen Ann-Marie 90. Det är också 34 år sedan jag blev fru Klepke på norska konsulatet i Rotterdam (det svenska var semesterstängt). I Holland är det borgerlig vigsel som gäller och Harald och Sonja log mot oss från det obligatoriska kungaporträttet.

En timme senare gjorde vi om proceduren på svenska sjömanskyrkan. Det var stekhett och jag svettades svårt i min värendsdräkt (!) med fem lager ylle runt midjan. Vaktmästaren spelade Visa vid vindens ängar av Mats Paulson på gitarr. Efter akten badade vi i ”kyrkans” trädgårdspool.

Löftet att älska varandra i nöd och lust kändes orimligt stort och vi enades om att tona ned den delen av akten.

18 år senare var skilsmässan ett faktum och vi delade på oss. Det var inte lätt – men rätt.

I dag återstår vänskap och två fantastiska söner som på senare tid utökat ”klanen” med både flickvänner och bonusbarnbarn.

Så värt!