Jag erkänner: jag är en tant.

Insikten slår oväntat till när jag scrollar runt på en statistförmedling. De enda uppdrag som vänder sig till 60-plussare är tantuppdrag och jag sväljer stoltheten och anmäler intresse för två av dem. Och får napp!

Inom några timmar hör R av sig och tycker att jag ”verkar intressant”. För att gå vidare vill hen ha ett filmklipp på temat ”dam som matar fåglar med brödsmulor” och jag får veta att regissören letar efter en ”klassiskt tantig look”.

En snabb koll i spegeln säger att jag är perfekt för rollen. No filter. No smink. No styling.

Tio minuter senare sitter jag på en parkbänk med en näve grus, medan grannarna passerar och J filmar med mobilen.

Sätter klippet i första tagningen (!) och skickar in. Hur svårt kan det va?

Efter fem timmar har regissören fortfarande inte hört av sig.

To be continued…