I dag fyller jag 65 år! Pensionär, senior, soffpotatis, gnällspik… riskgrupp nästa! Som om inte detta vore nog, är det låååång fredag i corona-karantän. För exakt fem år sedan var det stor fest med skojiga tal, eld-kastare och dans till liveband.

Jag hade räknar ut det så bra. Skulle fasa ut mitt gamla jobb som journalist och utbildare och samtidigt skala upp en ny karriär – som komiker. Våren var lagom bokad och det så kallade livet lekte. Men så släktes strålkastarna och över en natt blev jag pensionär på heltid.

65 år! Som jag har fasat för denna ödesdag. Hur tar en sig härifrån? Finns det något uppåt? Framåt? Eller är det obönhörligt nedåt som gäller? Positiva förebilder mottas tacksamt!

Men jag ska inte gnälla. Jag har haft en BRA dag men bubbel, rosor, tårta och finsmörgås till frukost (tack Jan). Plus hembakade bullar och ny tårta bland blå- och vitsippor vid sjön Magelungen (tack Bo och Eva).

I morgon är första dagen av resten av mitt liv.

Hur svårt kan det va?