I morgon åker jag till Småland. Eller ”hem” som jag säger om jag är på det humöret. Trots 42 år i Stockholm säger jag oftast hem till Småland och ”upp” till Stockholm. Rötterna är starka och dialekten intakt. Att bli en riktig ”stockholmare” har varken varit en dröm eller ett alternativ.

Och varför välja – när jag kan få både och?

Jag trivs fint i min förort med både promenad- och cykelavstånd till Södermalm. Och jag trivs också fint i huset på landet några mil söder om Växjö.

När barnen var små tillbringade vi somrarna i vårt egenhändigt ombyggda Hönshus. Lugnet och stillheten var bra för både vuxna och barn. Våra sociala behov tillfredsställdes av vänner som tittade in på väg till eller från Skåne, Blekinge och ibland Öland.

De senaste åren har jag tillbringat allt mer tid där och planen är att hitta en 50/50-lösning som fungerar. Eftersom jag tycker om omväxling är idealet ett par veckor i Stockholm, ett par i Småland, osv…

På det sättet kramar jag ut det bästa ur två världar – och slipper välja. Å ena sidan stillhet, tystnad och natur. Å den andra umgänge, uteliv och myller. Skriva kan jag göra överallt och behovet att skratta finns både här och där.

Jag skriver detta i lägenhetens bästa rum – balkongen. Varken ute eller inne. Både sedd och osedd.

Eller både och.