På nya platser inspirerar anslagstavlor till såväl journalistiska reportage som lokala skämt.

Bland mycket annat får jag veta om folk letar lägenhet, förråd, båtplats, brasved, jobb, kattungar, begagnade leksaker eller en tenor till kören. Jag får också tips om tisdagens hemmamatch i division VI, helgens scoutloppis och salsakursen för nybörjare på måndagskvällar. Eller rättare sagt – fick tips.

I morse fanns bara två anslag på min närmaste tavla; ett från Biblioteket och ett från Exit. Nog så viktiga, men ingen teater, bio, sång, show, dans, konsert – eller standup.

Sedan jag började skoja på scen har jag tejpat och häftat upp hundratals affischer om föreställningar och klubbkvällar i Stockholm, Visby, Svalöv, Växjö, Lund, Ingelstad, Göteborg, Linneryd… De flesta har hamnat i Hägersten där jag och M driver klubbarna Comedybox och Standup på Landet.

Efter sex säsonger kan jag min närförort. Jag vet på vilka tavlor anslagen syns bäst (och får sitta kvar) och jag har hittat snabbaste vägen till fots längs rutten Hägerstensåsen–Telefonplan–Midsommarkransen–Liljeholmen.

Jag har fixat och trixat för att hitta plats på tavlorna och blivit personligt kränkt när någon har rivit ned (!) eller tejpat över vår affisch.

I dag finns det hur mycket plats som helst – men jag har inget att berätta.

Vårens sista klubbkväll med bland andra Babben Larsson har vi flyttat till den 15 september. Så fort vi får klartecken att genomföra den plockar jag fram häftpistolen.

Hur svårt kan det va?