Medan jag väntade barn i slutet på 80-talet gjorde datorn entré på ”min” tidningsredaktion. Eftersom jag var gravid fick jag fortsätta knattra på en gammal skrivmaskin för att inte utsätta mitt ofödda barn för eventuell farlig strålning.

Efter förlossningen lärde jag mig (men viss möda) att behärska såväl ordbehandlings- som layoutprogram. Trots alla försiktighetsåtgärder fick troligen A en dos datorlust med modersmjölken för så fort spelen blev tillgängliga var han fast. Nostalgiskt minns jag frsamför allt Backpacker och Pyramiden – Gåtan vid Nilens strand. Mest den gröna skarabé som ledde spelaren genom mystiska rum.

Några år senare fick A och hans kompis en genial och fullkomligt unik idé; de byggde ett RIKTIGT spel genom att måla ett landskap på en träplatta, knåpa ihop figurer och göra en äventyrsbana med hinder och problem som spelarna måste klara för att kunna gå vidare.

Ett hederligt gammalt brädspel tänkte vi vuxna och log kanske i smyg år våra små retro-grabbar. Ingen av oss kunde ju ana att de var decennier före sin tid.

I dag är brädspel hetare än någonsin och jag ska börja spela. Igen.

Löfte nummer 1 inför 2021.