Enris, chili, vitlök… eller träfälla? Traktens möss har utsett smålandshuset till vinterviste. Utan människor i närheten har de dessutom blivit skamligt fräcka.

Häromdagen stack en av dem fram huvudet i en springa vid vedspisen, ryckte på sina späda musaxlar och försvann in i mörkret.

Med fällorna framme uppstår problem: Jag är både för att feg för att gillra och för blödig för att ”tömma”. Skit, att möss ska vara så söta! Måste hojta efter far som med darriga fingrar får sätta ostbiten på plats.

Med laddade fällor skapar jag musmys i köket med dämpad belysning och stängda dörrar. Knappt har vi satt oss framför brasan förrän första fällan slår igen. 1-0 till Team Människa. En kvart senare: 2-0.

Under kampen har jag direktkontakt med L som bor några mil bort. Hennes toppnotering är fyra på en halvtimme. Vi kämpar vidare på var sitt håll.

När ställningen är 7-0 inser jag att motståndarlaget Team Mus är betydligt fler än jag trodde från början.

I kväll har jag preppat med enris i hålen. Något som möss enligt okänd källa inte ska gilla. För att vara på säkra sidan garderar jag med ost i fällan. Funkar inte det, blir det vitlök i morgon. Och Snickers i fällan.

Hur svårt kan det va?