Den som rest har något att berätta

Fler människor än fladdermöss i en annan tid.

För fyra år sedan – i en annan tid – tog jag och tre ladies färjan från Stockholm till Helsingfors. Därifrån tog vi tåget till Moskva. Efter fjorton dagar – med stopp i Ulan Bator – kom vi till Peking.

Yngste sonen L gjorde samma resa när han var typ 21. Vi hade nyss fyllt 60. Det är olika.

Såvitt jag vet kom ingen i ”min” grupp hem med en valhänt tatuering gjord av en ”vän” i kupén bredvid. Om jag minns rätt hade L och hans sällskap heller inga synpunkter på vare sig komfort eller hygien.

Själv blev jag golvad av stanken på tågets rostfria toalett, medan andra var mer skeptiska inför britsarnas loppiga filtar. Alla var överens om att den ryska personalen vunnit på att en charmkurs.

Efter 4-5 dygn utan täckning befann vi oss i dvala och hade definitivt klippt banden till Sverige. Trodde vi – men icke.

Home sweet home i Mongoliet.

Av en olycklig slump hade vi valt exakt samma resrutt som en grupp svenskar från ”Rosa Bussarna”. Den goa känslan av att ha sovit i en mogolisk jurta dämpades betydligt av att äta frukost med ett gäng välgödda svenska medelålders män som tvångsmässigt måste berätta hur mycket pengar de tjänar och vilka länder har varit i.

Som grädde på det så kallade moset skymtade vi otippat Måns Zelmerlöw på stortorget i Ulaanbataar – 743 mil hemifrån.

I Peking såg vi inga fladdermöss och höll absolut ingen distans.

Häromveckan tog jag och J Mälartåget till Strängnäs. Sedan åkte vi hem.

Vi såg ingen vi kände igen.

Den gamle och kvarnen (i Strängnäs).

”Om du sköter ditt, så sköter jag mitt”

Otis vill gärna vara med på bild.

Jag må vara en usel djurfotograf, men en lysande relationsexpert. Det visade sig när jag fick äran att vara sällskapslady åt taxen Otis medan matte var upptagen. I efterhand kan jag erkänna att jag var rejält nervös. Andras ungar och hundar är inte att leka med.

Men det gick över förväntan. Otis och jag klickade fint och tillbringade flera timmar i ömsesidig respekt: ”Om du sköter ditt, så sköter jag mitt. Behöver vi något så säger vi till”. Ett lysande utgångspunkt i varje relation värd namnet.

Ett motto som också fungerar i praktiken:

Otis bajsar – jag plockar upp.

Otis jagar skator – jag håller i kopplet.

Otis kissar på träd – jag tänker på annat.

Det är inte bara sladdrigt – det piper också.

Otis lägger ned ett byte under plommonträdet – jag skriver en offert.

Otis sover – jag redigerar min del av föreställningen Singeltjejen, Morsan och Sista Rycket.

Otis äter torrfoder – jag äter lax.

Innan vi skiljs äter vi var sitt plommon.

Det är en ovanligt bra dag!

Debriefing med matte U.

Änglagård – the true story

Hon glider in i byn med armarna om Rikard Woolf. Det är sommar, de är otroligt snygga – och coola. Hon skakar ut håret, skrattar och vinkar åt grannarna. Motorcykeln har en mycket hög framgaffel.

Jag tar Snälltåget till Växjö och byter till buss 215 mot Rävemåla. Stiger av vid hållplats Broaryd, torkar svetten från min kortklippta nacke och börjar gå längs grusvägen. Grannen kör förbi med sin traktor. Vi vinkar.

Hon och Rikard bjuder till fest och alla deras coola kompisar är. Det är också Gottfrid och Ivar.

Jag bjuder Gert, 91, på midsommarsill och dricker kaffe med honom och Allan, 90. Med påkallat säkerhetsavstånd. Inga coola kompisar dyker upp.

Distansfika med Gert och Allan.

Hon binder av olvon (!) en midsommarkrans och svävar ut över ängarna i en klänning av flortunt linne med hemknypplade spetsar (här kan det tänkas att jag lämnar förlagan en aning, men du fattar vad jag menar!)

Jag drar på mig mors gamla shorts, ett urtvättat HM-linne och greppar ovant en lie. Det blir inte snyggt men jag lyckas bana väg fram till huset.

1-0 till mig.

Hon tar en korg och går ut i trädgården för att klippa rosor. Hon bär en ny klänning av flortunt linne med hemknypplade spetsar. Vinden smeker hennes bara armar.

Jag tar en sekatör och röjer fram en övervuxen klätterros. Kommer ut ur busken med sönderrivna armar och en fästing bakom höger öra (sommarens nionde).

1-0 till rosen!

Hon blir dumpad (obs i en annan film) och gråter bort nästan all mascara, men är fortfarande otroligt snygg.

Jag biter ihop. Min mascara har torkat.

Hur svårt kan det va?

Instagram, hjälp mig döda DET. Please!!

Kapad av DET!

Härom kvällen bryts sommarstiltjen av att min mobil plingar som besatt. För ett kort ögonblick tolkar jag det som en flod av nya bokningar och inviter (jo, jag kan ha slumrat till och lyckats förtränga vilken tid vi lever i).

I vilken fall hade jag fel. Rejält fel. Det var inte min mobil som blivit besatt, utan mitt Instagram-konto. Varje pling aviserade ett meddelande från en vän (eller en flyktig bekant) men undrade varför jag ville ha deras telefonnummer. Och varför jag ville att de skulle vara med i en tävling.  Hade mitt konto möjligen blivit kapat? JAAAAA!!!!

Ok? Relevant fråga!

Många skickade skärmdumpar för att visa att frågan faktiskt kom från mitt konto. Eller rättare från ett konto som såg ut som mitt. Med enda skillnaden att DET har lagt till ett extra e på slutet om/när någon börjar kommunicera. Tack alla som brydde sig – och varnade!

Jag uppmanade de som hörde av sig att blocka och döda DET. Sedan anmälde jag ”problemet” via mitt riktiga konto (som verkar helt oskadat) och följde Istagrams uppmaning att byta lösenord. Efter någon timme upphörde plingen. Men det var inte över.

Nästa kväll vid samma tid drar det igång igen. Nu ringer några vänner för att kolla vad jag vill. Andra berättar att de fått ”min” fråga men struntat i att svara. Kloka människor som känner mig väl och vet att jag aldrig skulle…

Inte ens ironi biter på DET!

Jag upprepar min anmälan till Instagram och byter till ännu ett lösenord. Samtidigt publicerar jag en varningstext i mina så kallade kanaler och anmäler mig själv – eller rättare sagt det fejkade kontot.

Nu hoppas jag att det spricker i solen.

Om du blir kontaktad av @birgitaklepke som ställer konstiga frågor så är det troligen inte jag. Om profilen är @birgitaklepkee är det definitivt INTE jag.

Over and out!

Lyckligast dem som inga konton har.