Det tar fem veckor och sex dagar innan jag tappar det. Slutar gympa med Sofia framför tv:n, ställer ner stavarna i källaren och omförhandlar 10 000 steg om dagen till – att stiga upp ur sängen.

Anledning: Jag var på jobbet igår; duschade, tog på rena kläder och gjorde matlåda, redigerade en text och åt blåbärskaka med två arbetskamrater. Det hela är över på några timmar, men skadan verkar omöjlig att reparera. Jag har fått vittring på mitt gamla liv. Och insåg hur mycket jag saknar det.

Jag har ALDRIG (kan inte nog betonas) längtat efter att sluta jobba. Jag är inte bra på att ”bara vara” och har inga fritidsintressen. Jag samlar inte på något, bakar inte och skulle aldrig drömma om att bygga en altan.

Jag har försökt. Gått kurser i batik och akvarell, thai chi och yoga – och sjungit i kör. Det mesta är kul i början, men klick säger det först när jag upptäcker standup.  Att få människor att skratta innehåller allt (utom pengar och kärlek), inte minst den åtrådda BEKRÄFTELSEN!

Eftersom jag upptäckte passionen sent finns ingen tid att förlora och det känns helt okej att släppa journalistiken och utbildandet – för att se hur långt skojandet kan ta mig. Planen är perfekt och genomförandet går över förväntan.

Våren 2020 har jag många bokade betalgig och flera nya samarbeten med bland andra Kvinnliga Talare och Seniormässorna lovar mer. Sen kom ett virus.

Enda bokningen nu är på bokatvättid.se