Att räkna håller mig på topp

På kinesiska muren i en annan tid – och ett annat liv.

Just nu skriver jag inlägg nummer 90. Det betyder 10 kvar till hundra – vilket jag lovat mig själv att skriva innan nyår. Det kommer jag att klara. Sen får jag se.

Klockan är 16.48 och jag har petat i mig 18 av dagens 23 viktväktarpoints. Jag har också gått 10 413 steg och cyklat lågintensivt i 20 minuter. Det motsvarar 8 aktivitetspoints vilket betyder 7 kvar till veckans stipulerade 53.

Jag älskar att räkna och mäta. Det håller mig sysselsatt – och får mig oftast att prestera lite mer. Och lite bättre.

Så har det alltid varit.

Som frilansa som journalist har jag alltid haft järnkoll på antalet uppdragsgivare, hur många jobb jag gjort och hur mycket jag har fakturerat. Deppiga dagar när jag inte tycker att jag har åstadkommit någonting, är det bara att läsa innantill.

Samma sak gäller standup. Sedan debuten den 6 december 2015 har jag gigat 230 gånger på 40 olika platser – från Gävle i norr till Malmö i söder. I år blev det bara 29 på grund av du vet vad.

Nyss räknade jag ut att min omsättning i frilansfirman har minskat med 33 procent i år jämfört med i fjol. Helt okej med tanke på att planen var att sluta jobba helt.

Min inkomst från standup blev en öl, två mål mat och en obetydlig allmosa plus ett inte fullt så futtigt krisstipendium.

Det här inlägget har exakt 1343 tecken (inklusive mellanslag) 246 ord.

Hur svårt kan det va?

 

I dag ”firar” jag 5 år som komiker

I dag – 6 december – firar finnarna att de har varit självständiga i 103 år. Jag firar att det är fem år sedan jag debuterade på en offentlig standupscen; rookieklubben BigBen i Stockholm.

Fyra år i rad har jag firat årsdagen där. I år firar jag hemma och gör – ingenting. Klubben är i och för sig öppen men på grund av du vet vad väljer jag att avstå.

Roar mig i stället med att summera åren som gått och konstaterar att standup är det första intresse jag lyckats hålla liv i längre än tre år; ett för att bygga upp, ett för att förvalta – och ett för att tröttna. Punkt.

Även om debuten var en nära-döden-upplevelse har jag gjort ytterligare 229 gig på klubbar, event, fester, dansbanor, i pizzerior, kyrkor, tält – och en smedja. Jag uppträtt i 40 städer, signerat en fågelholk och skrivit mitt namn på väggen i Västra Hargs IF:s klubblokal. Bredvid Bosse Bildoktor.

VIll du lära mig allt du kan?

För att ge ”karriären” en knuff har jag coachats av Babben Larsson var ovärderliga råd – tårna vid scenkanten, axlarna ner och ALDRIG mönstrad trosa under vit långbyxa. Jag fattar

Hösten 2017 startade jag Standup i Hägersten tillsammans med Malin Appeltofft. Tre år senare har vi arrangerat 27 kvällar med 84 olika komiker. Mer än hälften av dem kvinnor! en veckan innan valet 2018 kom tio komiker till Hägersten för att dela sina tankar med publiken under rubriken Vallfläsket Brinner.

Tre år i rad har jag deltagit i Lund Comedy Festival med olika föreställningar: Från klamydia till inkontinens med Sofia Nordin (2018), soloföreställningen Hur svårt kan det va? (2019) och Singeltjejen, Morsan och Sista rycket med Elin Almén och Anna-Lisa Gustavii (2020).

För ett år sedan var planen att fasa ut jobbet som skribent för att få mer tid att utveckla min standup. Flera teaterföreningar hade bokat Hur svårt kan det va?, jag skulle medverka vid Seniormässor och -event över hela landet och hade precis fått in min profil i Kvinnliga Talare.

Nu blev det inte. Men snart kommer ett nytt år – och ett vaccin.

Det 6 december 2021 ses vi på BigBen!

Hur svårt kan det va?

Lyxliv på landet med bil och distans

Distansen får vi på köpet.

Novembers besök i Småland var tänkt som ett stopp på vägen till Hässleholm där jag skulle giga på SNACK – Snapphanebygdens comedy klubb.

Stadshotellet var bokat och J övertalad att följa med. Planen var att lägga till några extra dygn i Helsingör eller Köpenhamn. När både gig och utflykt ställdes in (på grund av du vet vad) bestämde vi oss för att ändå åka till Småland.

I Kronobergs län råder visserligen samma restriktioner som i Stockholm, men med tre andra hus längs ”vår” grusväg är trängseln obefintlig. Dagen innan vi hade planerat att åka tillbaka till Stockholm förslog J att vi skulle stanna en vecka till. Det kom helt otippat men jag ba: Yes!

Det enda jag behövde göra var att ställa in en vaccination. Det enda J behövde göra var att flytta en tennismatch. Om inte våra växter klarar 14 dagars karantän får de dö.

Bra sak med Småland är att vi också har tillgång till bil. När den senaste skar ihop i höjd med Nyköping argumenterade jag livligt för att vi inte skulle köpa en ny.

Med ett par hundra meter till buss, tvärbana och pendeltåg, bra cyklar och starka ben var beslutet enkelt. Behöver vi bil så kan vi hyra och klimatet behöver definitivt inte mer koldioxid.

Allt gick utmärkt första och en bra bit in på andra året. Men nu – drygt två år senare – börjar jag vackla. När vi ska undvika kollektivtrafiken och mörker plus löv- och ishalka gör cyklandet till en hälsofara (jo, jag vet att det finns dubbdäck!) är beslutet inte lika självklart. Som om inte detta vore nog har min högra konstgjorda höftled LOSSNAT vilket gör mina steg begränsade.

Att köpa en bil kan se ut som en enkel lösning. Men inte för oss som bor i Årsta det numera är p-avgift på alla gator. Platsen vi hyrde av brf-föreningen har vi förstås sagt upp och det tar ungefär ett år innan vi kan få en ny.

Kämpa, Klepke, kämpa!

Too good to be true

Ett inställt gig är verkligen inte ett gig.

Nähä, det gick inte nu heller!

Efter legat lågt med standup sedan Lund Comedy Festival i början av september räknade jag med att vara igång igen i november. Det gjorde tydligen viruset också – och med det kom nya restriktioner. Så klart.

Förutom ett gig i Västerås (bara dagar innan även Västmanland fick skärpa sig) har allt som var bokat ställts in eller skjutits på framtiden.

Mest trist var det att behöva meddela komiker och alla som köpt biljetter att vi har flyttat Comedybox till 18 mars 2021. Som tur är tycks vår fina publik hålla hoppet uppe och hänger kvar. När det blir dags räknar vi med att fylla lokalen till brädden men både folk och skratt.

Nästa notering i humoralmanackan är min föreställning Hur svårt kan det va? den 22 januari hos Tingsryds Riksteaterförening. Om den blir möjlig att genomföra måste räknas som en riktig hög-oddsare.

Oavsett det är kvällen extra spännande eftersom:

• Jag inte har haft någon föreställning sedan 4 februari på grund av du vet vad.

• Lokalen är i Linneryd vilket är ett stenkast från ”mitt” hus i Broaryd.

Att bli profet ”i sin egen stad” lär vara svårt. Hur svårt återstår att se.

Försommar i Broaryd.