Back on stage – HURRA!

Back in business.

I torsdags gjorde jag mitt första standup-gig sedan början av mars.

Då – den 5 mars – körde jag min föreställning Hur svårt kan det va? för ett 80-tal skrattsugna eslövsbor i den lokala teaterföreningens regi.

I torsdag – 23 juli – skojade jag för ett 30-tal personer som hittat till Improvisationsstudions utomhusscen på Skånegatan i Stockholm.

Att ställa mig på scen efter så långt uppehåll var inte lätt. Tvärtom. Tänk om jag inte tyckte att det var roligt? Tänk om jag inte var rolig? Tänk om ingen skrattade? Tänk om publiken reste sig och gick?

Okej, några gamla skämt kunde jag plocka fram – och några nya ”skrev sig själva” (tack vare inlägg på bloggen). Men det är mycket annat som också måste klaffa; attityd, pausering, publikkontakt…

Fallgroparna är många och mycket kan gå fel. Men mycket kan också gå rätt.

När stunden väl var inne föll bitarna på plats och 141 dagar av tystnad var som bortblåsta. Mina tio minuter of Fame gick som en dans (nåja, i alla fall tillräckligt bra) och jag hade – KUUUL! Och vill göra det igen, och igen…

Några dagar senare blir jag bönhörd när jag får frågan om jag vill vara värd för några torsdagskvällar i augusti på samma scen. Om jag vill? Jaaaaa!!!

Vilken vändpunkt. Från att bara ha bokningar via bokatvätttid.se börjar kalendern sakta fyllas igen:

Augusti

6 – Sommarscen med Birgita Klepke & vänner (Improvisationsstudion)

20 – Sommarscen med Birgita Klepke & vänner (Improvisationsstudion)

27 – Sommarscen med Birgita Klepke & vänner (Improvisationsstudion)

September

5 Singeltjejen, Morsan och Sista Rycket (Show på Lund Comedy Festival)

3-5 Comedy Grand Slam (Lund Comedy Festival)

15 Comedybox med Babben Larsson m fl (Standup i Hägersten)

Oktober

23 Hur svårt kan det va? (Linneryd, Tingsryds Riksteaterförening)

November

19 En rolig timme med Appeltofft & Klepke (Tumba, Botkyrka Riksteaterförening)

Ten minutes of Fame

Ny föreställning efter ett halvår i comedy-karantän

Den 5 september händer detta i Lund.

Att köra standup är som att jympa. Vidrigt innan, okej medan det pågår – och underbart efteråt. Antingen för att det faktiskt har gått bra eller bara för att jag lyckades tvinga mig själv över motståndspuckeln.

I dag är det exakt fyra månader sedan mitt senaste gig. Den 5 mars var jag hos teaterföreningen i Eslöv med min föreställning Hur svårt kan det va?. Några veckor senare skulle jag ha uppträtt på ett seniorevent i Kalmar. Det skulle bli det första av flera över hela landet men av det blev det ingenting.

Och ingenting har det varit sedan dess. Nada. Eftersom jag dessutom har vistats i avfolkade miljöer har jag inte heller sett eller upplevt något som kan omformas till ett skämt. Då går det – precis som med jympan – snabbt innan ”lusten” försvinner.

Men jag litar på att den kommer tillbaka. Det måste det göra. Om ytterligare två månader – den 5 september – ska jag delta i Lund Comedy Festival med den nya föreställningen Singeltjejen, Morsan och Sista Rycket.

En helt igenom lysande idé där en 90-talist, 70-talist och 50-talist ger var sig bild av livet och läget.

”Ålder är mer än bara en siffra, säger dom. Men vad betyder det – egentligen?
Den frågan försöker komikerna Elin Almén (90-talist), Anna-Lisa Gustavii (70-talist) och Birgita Klepke (50-talist) svara på i en gemensam standup-föreställning. Bättre eller sämre är det ingen som vet. Men en sak är säker – det blir annorlunda”
, skriver vi i programmet.

Eftersom Elin och jag bor i Stockholm och Anna-Lisa i Göteborg kommer vi bara att träffas en gång innan ”premiären”. Tur att Elin inte bara är komiker utan också improvisatör – och dessutom min före detta improlärare.

Vi kommer helt enkelt att ”go with the flow” och allt kommer att bli svinbra.

Hur svårt kan det va?

Om du har vägen förbi Lund så köp en corona-anpassad biljett vettja!

Alkohol och social distans rimmar illa

Social interaktion med Katarina, Linda, Tobias, Kadir, Anna-Lisa och Ina på Göteborgs minsta standup-klubb. Foto pre corona.

I går hade frilanskontoret afterwork. Tio journalister, författare och översättare satt i ring på en uteservering med distans efter dagsform.

Eftersom flera av oss är nya på jobbet påminde det hela mest om ett AA-möte; Hej, jag heter Birgita och jag är frisk men har för lite att göra eftersom alla mina gig är inställda. Hej, jag heter… ja, ni fattar.

Jo, liknelsen haltar lite, eftersom flera av oss drack alkohol. Men mycket måttligt. Vem vågar bli full i dessa tider? Hur lätt skulle det då inte vara att svepa ett extra glas i tron att det var mitt, inleda en tillfällig bekantskap eller tuta i valfri visselpipa.

När spriten går in, går vettet ut. Det är sen gammalt.

Vilket påminner mig om att min sms-vän knäckte koden för smittspridning för länge sedan: Dra in alkoholtillstånden! Särskilt intressant nu när fotbollssäsongen ska dra igång. Jovisst, absolut – spela gärna för tomma läktare och sänd direkt i alla kanaler som finns. Men tro inte för en sekund att supportrar ska avstå från att stänka saliv, kramas och slåss.

Oddsen för det är ungefär lika låga som för att ett gäng sockerberoende med dålig impulskontroll (eller varför inte jag!) skulle låta bli en skål lösgodis.

Den som klarar sig från covid får se!

Av hänsyn till mina kollegors integritet tog jag ingen bild i går. Istället bjuder jag på några tajta gruppbilder från en tid då närhet betydde lust och glädje. Inte skillnaden mellan liv och död.

Josefin , Sandra, Zinat, jag, Malin och Pamela gosar i köket på Norra Brunn. Foto pre corona.

En anslagstavla kan säga mer än 1000 ord

Deppigt gott om utrymme.

På nya platser inspirerar anslagstavlor till såväl journalistiska reportage som lokala skämt.

Bland mycket annat får jag veta om folk letar lägenhet, förråd, båtplats, brasved, jobb, kattungar, begagnade leksaker eller en tenor till kören. Jag får också tips om tisdagens hemmamatch i division VI, helgens scoutloppis och salsakursen för nybörjare på måndagskvällar. Eller rättare sagt – fick tips.

I morse fanns bara två anslag på min närmaste tavla; ett från Biblioteket och ett från Exit. Nog så viktiga, men ingen teater, bio, sång, show, dans, konsert – eller standup.

Sedan jag började skoja på scen har jag tejpat och häftat upp hundratals affischer om föreställningar och klubbkvällar i Stockholm, Visby, Svalöv, Växjö, Lund, Ingelstad, Göteborg, Linneryd… De flesta har hamnat i Hägersten där jag och M driver klubbarna Comedybox och Standup på Landet.

Efter sex säsonger kan jag min närförort. Jag vet på vilka tavlor anslagen syns bäst (och får sitta kvar) och jag har hittat snabbaste vägen till fots längs rutten Hägerstensåsen–Telefonplan–Midsommarkransen–Liljeholmen.

Jag har fixat och trixat för att hitta plats på tavlorna och blivit personligt kränkt när någon har rivit ned (!) eller tejpat över vår affisch.

I dag finns det hur mycket plats som helst – men jag har inget att berätta.

Vårens sista klubbkväll med bland andra Babben Larsson har vi flyttat till den 15 september. Så fort vi får klartecken att genomföra den plockar jag fram häftpistolen.

Hur svårt kan det va?

Längtar tillbaka!