Konsumentmakt utan muskler

Inleder arbetsveckan med ett surt mejl till tidningen Fokus. Inte för att tidningen är dålig. Tvärtom. Utan för att de – fem månader efter betalad prenumeration – fortfarande inte lyckas leverera den.

Okej, jag ska inte överdriva – en (1) tidning har jag fått med ordinarie utdelning och ytterligare en i ett kuvert efter sjätte eller möjligen sjunde påstötningen. Eftersom jag har betalat för tolv tidningar är det tio kvar.

Fortsätter dagen med att kolla om Booking.com möjligen har svarat på min senaste komplettering för att få tillbaka pengar från ett hotell i Lugano som brutit mot sina egna villkor.

Hotellet var avbokningsbart fram till 24 timmar innan ankomst men när jag (pga du vet vad…) avbokade med minst en månads marginal hade de redan nypt pengarna.

Booking.com kan märkligt nog inget göra, men uppmanar mig att kontakta hotellet direkt. Jag gör så men får varken svar på mejl eller telefon. Surprise!

Ny kontakt med B som håller med om att jag har rätt att få pengarna tillbaka och ”kanske kan hjälpa till” – om min bank skriver ett intyg på att pengarna faktiskt har dragits.

Ett sådant är inte svårt att få, men när det är inskickat behöver B ett intyg som visar det dragna beloppet i lokal valuta. Om banken inte kan ta fram ett sådant behöver de ett intyg på att de inte kan det.

Oklarheterna hopas, men jag tar ny kontakt med banken som skriftligt meddelar att de inte har uppgiften i lokal valuta. Detta vidarebefordras till B – som fortfarande inte har svarat.

När jag försöker skaffa lite muskler genom att ringa Konsumentverkets rådgivningslinje Hallå Konsument! får jag rådet att göra en anmälan till verkets europeiska motsvarighet.

Orka!?

Fortsättning följer…

Från rookie till riskgrupp

Är ålder bara en siffra? Det ska jag ta reda på tillsamman med ungdomarna Elin och Anna-Lisa. Bättre eller sämre vet vi inte ännu. Men en sak är säger – det blir annorlunda.

I mars i år kände jag mig mer än välkommen att ”hänga” med ungdomarna på landets standup-klubbar. Sedan kom ett virus och släckte strålkastarna. Och jag hamnade obehagligt nära en hittills okänd riskgrupp. En brutalt insikt i samma ögonblick som mina ”omtänksamma” grannar erbjöd sig att handla mat. Åt mig.

Som grädde på det uttjatade moset fyllde jag 65 i april. Fem år tidigare hade jag stort kalas med massor av tal, eldkastare och liveband. Dagen därpå åkte jag till Teneriffa gick (kravlade) mig upp på vulkanen Teides topp. 

I år var det en picknick med distans tillsammans med bror, svägerska och sambo. Ingen skugga på någon av dem (tvärtom JÄTTETACK!) men det var – annorlunda.

65-årspicknick med morotskaka och serpentiner vid Magelungen.

Som egenföretagare bestämde jag för länge sedan att ingen – INGEN – ska bestämma när jag ska sluta jobba. P-ordet var bannlyst och fyllt till bredden av fördomar. Det är det fortfarande.

Som frilansjournalist och komiker är det marknaden och min förmåga och ambition som styr. Planen var att fasa ut journalistiken för att ge plats åt komiken. Och allt gick min väg. Jag var mer bokad än någonsin och skulle – förutom i Stockholm – uppträda Göteborg, Växjö, Kalmar, Eskilstuna, Västerås, Uppsala och Malmö…

Teaterföreningar och andra hade börjat boka min föreställning Hur svårt kan det va? och jag hade fått mina första uppdrag genom Kvinnliga talare.

Ingen verkade bekymra sig det minsta om att jag kunde vara deras mamma, mormor eller farmor. De gånger jag klagade över åldern fick jag oftast en fnysning till svar: ”Sluta tjata, man är inte äldre än man gör sig”.

Hoppas de har rätt.

I år åker jag till Lund Comedy Festival med två ”ungdomar” och föreställningen Singeltjejen, Morsan och Sista Rycket. If you can´t beat them – join them.

Fortsättning följer.

Back on stage – HURRA!

Back in business.

I torsdags gjorde jag mitt första standup-gig sedan början av mars.

Då – den 5 mars – körde jag min föreställning Hur svårt kan det va? för ett 80-tal skrattsugna eslövsbor i den lokala teaterföreningens regi.

I torsdag – 23 juli – skojade jag för ett 30-tal personer som hittat till Improvisationsstudions utomhusscen på Skånegatan i Stockholm.

Att ställa mig på scen efter så långt uppehåll var inte lätt. Tvärtom. Tänk om jag inte tyckte att det var roligt? Tänk om jag inte var rolig? Tänk om ingen skrattade? Tänk om publiken reste sig och gick?

Okej, några gamla skämt kunde jag plocka fram – och några nya ”skrev sig själva” (tack vare inlägg på bloggen). Men det är mycket annat som också måste klaffa; attityd, pausering, publikkontakt…

Fallgroparna är många och mycket kan gå fel. Men mycket kan också gå rätt.

När stunden väl var inne föll bitarna på plats och 141 dagar av tystnad var som bortblåsta. Mina tio minuter of Fame gick som en dans (nåja, i alla fall tillräckligt bra) och jag hade – KUUUL! Och vill göra det igen, och igen…

Några dagar senare blir jag bönhörd när jag får frågan om jag vill vara värd för några torsdagskvällar i augusti på samma scen. Om jag vill? Jaaaaa!!!

Vilken vändpunkt. Från att bara ha bokningar via bokatvätttid.se börjar kalendern sakta fyllas igen:

Augusti

6 – Sommarscen med Birgita Klepke & vänner (Improvisationsstudion)

20 – Sommarscen med Birgita Klepke & vänner (Improvisationsstudion)

27 – Sommarscen med Birgita Klepke & vänner (Improvisationsstudion)

September

5 Singeltjejen, Morsan och Sista Rycket (Show på Lund Comedy Festival)

3-5 Comedy Grand Slam (Lund Comedy Festival)

15 Comedybox med Babben Larsson m fl (Standup i Hägersten)

Oktober

23 Hur svårt kan det va? (Linneryd, Tingsryds Riksteaterförening)

November

19 En rolig timme med Appeltofft & Klepke (Tumba, Botkyrka Riksteaterförening)

Ten minutes of Fame

Ny föreställning efter ett halvår i comedy-karantän

Den 5 september händer detta i Lund.

Att köra standup är som att jympa. Vidrigt innan, okej medan det pågår – och underbart efteråt. Antingen för att det faktiskt har gått bra eller bara för att jag lyckades tvinga mig själv över motståndspuckeln.

I dag är det exakt fyra månader sedan mitt senaste gig. Den 5 mars var jag hos teaterföreningen i Eslöv med min föreställning Hur svårt kan det va?. Några veckor senare skulle jag ha uppträtt på ett seniorevent i Kalmar. Det skulle bli det första av flera över hela landet men av det blev det ingenting.

Och ingenting har det varit sedan dess. Nada. Eftersom jag dessutom har vistats i avfolkade miljöer har jag inte heller sett eller upplevt något som kan omformas till ett skämt. Då går det – precis som med jympan – snabbt innan ”lusten” försvinner.

Men jag litar på att den kommer tillbaka. Det måste det göra. Om ytterligare två månader – den 5 september – ska jag delta i Lund Comedy Festival med den nya föreställningen Singeltjejen, Morsan och Sista Rycket.

En helt igenom lysande idé där en 90-talist, 70-talist och 50-talist ger var sig bild av livet och läget.

”Ålder är mer än bara en siffra, säger dom. Men vad betyder det – egentligen?
Den frågan försöker komikerna Elin Almén (90-talist), Anna-Lisa Gustavii (70-talist) och Birgita Klepke (50-talist) svara på i en gemensam standup-föreställning. Bättre eller sämre är det ingen som vet. Men en sak är säker – det blir annorlunda”
, skriver vi i programmet.

Eftersom Elin och jag bor i Stockholm och Anna-Lisa i Göteborg kommer vi bara att träffas en gång innan ”premiären”. Tur att Elin inte bara är komiker utan också improvisatör – och dessutom min före detta improlärare.

Vi kommer helt enkelt att ”go with the flow” och allt kommer att bli svinbra.

Hur svårt kan det va?

Om du har vägen förbi Lund så köp en corona-anpassad biljett vettja!