Så tänker jag – om att spela en roll

I våras föreslog S, ”Bibbi”, att vi skulle starta ett gemensamt humorkonto tillsammans med A ”Agge”. För skoj skull. Och för att hålla vår inte komiker vid liv.

Utan långsiktig konsekvensanalys svarar jag ja – och sen är vi igång. Kontot får namnet Så tänker jag och finns på både Facebook och Instagram. Följ oss för tusan!

Det första inlägget publicerar vi den 8 mars. Det är ett bildspel med knutna nävar.

En vecka senare ”blir” jag karaktären Gittan – komplett med huckle och örhängen från 70-talet. Eftersom vi skriver 2021 lägger jag också ut min första filmsnutt – Gittans Blomsterskola. Sedan knackar Mr Ågren på pannbenet..

Vad håller jag på med?

Efter drygt fem på standup-scenen är jag helt säker på att:

1) Jag vill vara mig själv – inte en karaktär.

2) Jag vill möta publiken live.

Dessutom har jag ingen aning om hur en klipper film. Och den blyga och tjuriga flickungen i mig VILL INTE lära sig.

För att villa bort korten anmäler jag föreställning Så kan det va till Lund Comedy Festival 3-5 september. Hellre 45 minuter live än 34 sekunder film.

Lördagen den 4 september 17.30 är det skarpt läge. Hucklet och örhängena får följa med som en eftergift till kollektivet.

Veckans mål – en bloggtext om dagen

– Sätter du alltid upp mål?, undrar vännen I efter pizzan i går.

– Självklart, svarar jag utan att tänka en millisekund. Och så är det.

Som egen företagare och frilansskribent hjälper målen att inte tappa sugen och ge upp. Visst är de flesta chefer en otyg, men att vara sig egen chef är inte heller lätt. I alla fall inte i motgång. I medgång är det bara att surfa på vågen, men när det kör ihop sig och allt blir tungt och tråkigt har det varit ovärderligt att kunna luta mig mot ett mål. Vart är jag på väg? Och varför?

Jag har räknat och bokfört varje jobb jag gjort och varje krona jag fakturerat (tack Skatteverket för att jag varit tvungen till det senare). Jag har satt upp mål för andelen journalistik vs informationstext för skrivande vs utbildning och starten 1993 har jag hittills skickat 1452 fakturor .

För min standup har jag satt mål i form av antal gig, antal klubbar och antal platser i landet. Väck mig i sömnen och jag kan berätta att jag hittills har gjort 278 gig på 40 platser i landet.

Nu ska jag få fart på bloggandet med samma ”knep”: Med början i dag ska jag skriva och publicera ett inlägg om dagen i en vecka. På söndag visar det sig om jag lyckas.

Jag håller en guldpeng på att jag gör det.

För handen på hjärtat: Hur svårt kan det va?

Brunkräm och kastanjevatten

Det regnar i Småland och termometern visar 12 grader. I Lytton i västra Kanada är det 49,5 grader och hundratals människor har dött.

För några decennier sedan skulle några dagars regn på semestern gjort mig ”tokig”. I dag öppnar jag fönstret på glänt för att höra smattret på plåttaket. Handduken som jag glömde ta in efter badet i går får hänga kvar. Solen kommer tillbaka.

Att något har hänt med klimatet är uppenbart. Men något har också hänt med mig.

Kanske har jag blivit klokare sedan tiden då vi åkte till stranden med aluminiumfolie och jordnötsolja för bästa brännan. Kanske har jag bytt fokus: hellre blek än bränd. 

Om jag vill vara brun finns ju hundratals – ja, tusentals – produkter att välja på.

När jag var yngre (typ 70-talet) fanns det två; kastanjevatten och brunkräm.

En del av er minns? Andra behöver konsumentupplysning:

Kastanjevatten var en brun vattenfärg, typ utspädd soja, som gneds på med en tuss bomull eftersom ingen ännu uppfunnit pads.

Brunkräm var som det låter – en brun kräm. Den fanns i en nyans, brun, och levererades i stift. Konsistensen var en korsning mellan myggmedel och deodorant och den täckte allt, täppte igen varje por och färgade självklart av sig på allt och alla.

Mycket var INTE bättre förr.

Men planeten mådde definitivt bättre.

I ett annat land hade jag varit död

Hellre gammal än död.

Finns det en tydligare åldersmarkör än en dosett för blodtryckspiller? Det spelar ingen roll att jag kan välja ärtgrön, cerise, turkos eller lila. Jag vill varken behöva piller – eller hjälp att komma ihåg dem.

Det finns egentligen bara en sak jag tycker ännu sämre om; att bli dement!

Ett samband som min synnerligen kompetente husläkare P mer än gärna bekräftar. Långvarit högt blodtryck ökar risken för demens.

När P ändå var igång beställde han en hel uppsättning prover och det mesta var riktigt bra. – utom det onda kolesterolet. Det var han inte alls nöjd med. Och eftersom jag inte heller vill få vare sig stroke eller infarkt ligger det numera två piller i varje fack.

Rena skatteåterbäringen i ett land som Sverige.

Hade jag inte bott i Sverige hade jag troligen dött två veckor efter min 33:dje födelsedag.  

Enligt FN dör ungefär 300 000 kvinnor i världen varje e år på grund av blodförlust, blodförgiftning, havandeskapsförgiftning och andra komplikationer i samband med graviditet och förlossning.

Många av dem på grund av åkommor som lätt hade kunnat behandlas. Att det ändå händer beror på kvinnors låga status och usla möjligheter att bestämma över sina kroppar, sin sexualitet och sina liv.

Det gör ont att tänka på.