Stella, Sara, Sofia, Joel, Anna, Alexander, Carolina, Oliver, Sebastian, Melisa, Sanna, Malin, Emelie, Cecilia, Iris, Michelle, Rosanna och Mårten…
Under mitt första arbetspass på Förklädesfabriken i Farsta är jag (nog) ensam 50-talist. Vid borden i den stora danshallen i Televerkets gamla lokaler står unga tjejer och killar och skär, svetsar och packar plastförkläden till stadens vård- och omsorgsverksamheter. Helt utan ersättning. Alla som brukar klaga på bortskämda kids borde verkligen leta sig hit.
Inför passet var jag rädd för att just jag skulle bli den bromskloss som stoppade upp produktionen. Det hade jag inte behövt vara.
Istället är jag grymt imponerad av logistiken som gör att alla kan jobba efter lust och förmåga och att ingen är beroende av någon annan. Ingen kollar heller när vi tar rast eller hur lång rast vi tar. Jag som aldrig gillat fasta kafferaster får ännu ett bevis för värdet av rast efter behov.
Mitt premiärpass var så här:
Jag börjar med att cykla galet fel, innan jag hittar Mårbackagatan 11 och via en hjälpsam man lyckas ta mig in på området (det svåraste momentet under hela eftermiddagen). Väl framme snappar jag till mig en sponsrad banan och dito kexchoklad, tvättar händerna, tar på plastförkläde, handskar och visir.
Efter en introduktion på max fyra minuter är jag igång med att svetsa ihop ärmsömmar. Efter fem förkläden känner jag mig fullärd. Med tanke på min opraktiska läggning, är detta ett bevis på hur enkla momenten är.
Med hjälp av musiken kommer jag in i ett nästan meditativt tillstånd: hämta tillskuren plast, vik ihop en ärm, fixera delarna med en stålram, starta värmepistolen och smält sömmen.
Efter paus med wraps, godis, dricka och kaffe viker och packar jag nygjorda förkläden i plastpåsar prydda med flamingos och Ikeas logga i rött. Möbelföretaget är ett av många som – tillsammans med privatpersoner och den lokala kyrkan – bidrar med donationer.
När vi packar ihop för dagen har vi – ett 30-tal volontärer – tillsammans gjort 900 nya förkläden klara för distribution. Sedan start i mitten av april har ”fabriken” tillverkat närmare 40 000 förkläden som använts vid ett 80-tal äldre- och LSS-boenden i Stockholm. Verksamheten har också spridit sig över staden och ut i landet. Alldeles nyss startade också Orionteatern tillverkning i sin foajé.
Jag kommer tillbaka senare i veckan. Gör det du också!
Anmäler dig gör du här.
Hur svårt kan det va?