I går hade frilanskontoret afterwork. Tio journalister, författare och översättare satt i ring på en uteservering med distans efter dagsform.

Eftersom flera av oss är nya på jobbet påminde det hela mest om ett AA-möte; Hej, jag heter Birgita och jag är frisk men har för lite att göra eftersom alla mina gig är inställda. Hej, jag heter… ja, ni fattar.

Jo, liknelsen haltar lite, eftersom flera av oss drack alkohol. Men mycket måttligt. Vem vågar bli full i dessa tider? Hur lätt skulle det då inte vara att svepa ett extra glas i tron att det var mitt, inleda en tillfällig bekantskap eller tuta i valfri visselpipa.

När spriten går in, går vettet ut. Det är sen gammalt.

Vilket påminner mig om att min sms-vän knäckte koden för smittspridning för länge sedan: Dra in alkoholtillstånden! Särskilt intressant nu när fotbollssäsongen ska dra igång. Jovisst, absolut – spela gärna för tomma läktare och sänd direkt i alla kanaler som finns. Men tro inte för en sekund att supportrar ska avstå från att stänka saliv, kramas och slåss.

Oddsen för det är ungefär lika låga som för att ett gäng sockerberoende med dålig impulskontroll (eller varför inte jag!) skulle låta bli en skål lösgodis.

Den som klarar sig från covid får se!

Av hänsyn till mina kollegors integritet tog jag ingen bild i går. Istället bjuder jag på några tajta gruppbilder från en tid då närhet betydde lust och glädje. Inte skillnaden mellan liv och död.