Vad är det för fel på vinterbadare?

Först var det trattkantareller. Sen kom saffransbullarna. Och nu: vinterbad!

Varje gång jag tittar in på FB möts jag av ännu en ”vän” som lagt upp bild på sig själv efter att ha tagit ett friskt litet vinterdopp. Vad är det för fel på dom?

VIsst! Jag fattar det tjusiga i att visa upp en lyckad skörd och en överfull bakplåt. Det är resultatet av en omständlig prestation. Ett iskallt bad på några sekunder måste stå för något annat. Kanske handlar det om att visa mod – eller att inte förlora ett vad?

Många påstår att badet gör dem pigga och glada. Underbart! Fantastiskt! , frustar de i bildtexten. Absolut! Det är väl samma känsla som de flesta upplever när de har hämtat sig efter en nära-döden-upplevelse.

Jag kan meddela att det INTE funkar lika bra att cykla i minusgrader utan vantar.

Det gör bara ont. Och röda svullna fingrar gör sig inte bra på bild.

Hallå 2021 – visst kan du bättre än så här

Foto: K

Så är det igång – det efterlängtade år 2021. Fyllt av hopp och framtidstro.  Det är nu det ska hända. Nu det ska vända.

Tyvärr bekräftar verkligheten det jag misstänkt länge: Det mesta är sig obehagligt likt. När diset efter nyårsraketerna lagt sig är leran lika geggig och himlen lika grå som i går.

Bjuder till och bestämmer en promenad med K (OBS inte Katarina Frostenson). Det brukar pigga upp. Cyklar till mötesplatsen (för att undvika kollektiv trafik) och halvvägs börjar det regna – och därefter hagla. Vad är det för fel på snö?

Trotsar våta jeans och går 8718 slippriga steg längs Mälaren. Utan krycka.

Hemma slokar den nyköpta dillen på köksbordet. Den var tydligen programmerad att peaka på årets sista dag. Precis som jag.

Badrumsvågen visar att hemgjord pizza, champagne och praliner är en dålig kombo för en som behöver tappa några kilo.

Snälla 2021 – visst är vi värda bättre än så. Både dillen och jag.

Foto: Jag.

Allt ska inte bli som vanligt

Nyårsmåne över Södersjukhuset.

Hoppas du kunna leva ”som vanligt” nästa år? Det gör inte jag.

År 2020 har visat att mycket av det vi gör måste göras annorlunda. Mycket annorlunda. Corona har gett världen en föraning om vad överkonsumtion och exploatering leder till. Nu är det upp till oss att förvalta insikten.

Det är lätt att tappa sugen inför alla akuta hot. Men tappade sugar räddar ingen värld. För att ta till ett slitet citat: ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något”.

Inför nästa år lovar jag därför att:

• Vaccinera mig.

• Lära mig laga vegetarisk mat.

• Delta i klimataktioner.

• Tala med en ”främling” varje dag.

• Göra allt jag kan för att få människor att skratta tillsammans.

Kanske fortsätter jag också att blogga. Men resten av kvällen är jag förbaskad nöjd med att ha klarat målet – med 4,5 timmes marginal.100 inlägg innan nyår – DONE!

Over and out.

Krönika över året som försvann

Full av hopp.

Livet är gott (januari-mars)

Spelar föreställningen Hur svårt kan det va? i Göteborg, Stockholm och Eslöv. Kommer med i Kvinnliga Talare som erbjuder mig flera uppdrag.

Bokar in gig och skriver avtal med ett eventföretag om att agera inspiratör vid årets Seniormässor och –event runt om i landet.

Bokar en tre veckor lång tågluff med J med stopp i Italien, Montenegro, Kroatien, Serbien och Tjeckien.  Bokar hotell i norra Italien i början av april.

Åker tåg till Göteborg och bor hos M. Åker tåg till Malmö och bor hos en annan M. Åker tåg till Småland och bor i Huset.

I väntan på vadå.

Corona gör entré (april-juni)

Ställer in tågluffen och bokar av hotellet. Får tillbaka pengar för biljetten och bråkar med Booking.com om hotellet.

Alla gig före sommaren ställs in och jag får ett litet bidrag av staten som täcker en del uteblivna inkomster.

Jag fyller 65 och börjar plocka ut pension. Försöker acceptera att jag är pensionär. Det lyckas när jag inser att kan jag fortsätta jobba. Fortsätter jobba med ”vanliga” skrivjobb.

J:s mamma dör hastigt och oväntat i Covid19 på sitt äldreboende. Vi hinner inte dit.

Jag och bror åker bil till Småland för att se till Huset och träffa far. Ingen blir sjuk.

Träd slår ut, blommor blommar och fåglar lägger ägg som om allt är som vanligt.

Mycket är som vanligt.

Begravning.

Standup på Skånegatan i Stockholm.

Hoppet återvänder (juli-september)

Tre resor och flera veckor i Huset. Träffar M två gånger i Småland.

Roddar tre standup-kvällar på Improvisationsstudions sommarscen mitt på Skånegatan i Stockholm. 

Åker till Lund Comedy Festival med föreställningen Singeltjejen, Morsan och Sista Rycket. Bor på hotell. Umgås med folk.

Åker till skärgården med J. Bor på hotell, badar och vandrar.

Arrangerar en Comedybox med Babben Larsson i Hägersten.

Bokar in gig i oktober och november.

Tackar jag till flera ”vanliga” skrivjobb.

Min högra höftprotes lossnar.

Urnsättning.

Mörkret tätnar (oktober-december)

Andra vågen rullar in och jag gör ett av alla bokade gig. Övriga ställs in eller skjuts upp.

Jag känner tacksamhet för att jag kan och får jobba och njuter av både telefonintervjuer och deadlines.

A och K blir föräldrar och jag blir farmor till Shanti.

Jag halverar mitt dagliga stegmål från 10 000 till 5 000. Ibland använder jag krycka.

Jag väntar på operation.

Jag väntar på vaccin.

Jag skriver min 100:e bloggtext.