Lyxliv på landet med bil och distans

Distansen får vi på köpet.

Novembers besök i Småland var tänkt som ett stopp på vägen till Hässleholm där jag skulle giga på SNACK – Snapphanebygdens comedy klubb.

Stadshotellet var bokat och J övertalad att följa med. Planen var att lägga till några extra dygn i Helsingör eller Köpenhamn. När både gig och utflykt ställdes in (på grund av du vet vad) bestämde vi oss för att ändå åka till Småland.

I Kronobergs län råder visserligen samma restriktioner som i Stockholm, men med tre andra hus längs ”vår” grusväg är trängseln obefintlig. Dagen innan vi hade planerat att åka tillbaka till Stockholm förslog J att vi skulle stanna en vecka till. Det kom helt otippat men jag ba: Yes!

Det enda jag behövde göra var att ställa in en vaccination. Det enda J behövde göra var att flytta en tennismatch. Om inte våra växter klarar 14 dagars karantän får de dö.

Bra sak med Småland är att vi också har tillgång till bil. När den senaste skar ihop i höjd med Nyköping argumenterade jag livligt för att vi inte skulle köpa en ny.

Med ett par hundra meter till buss, tvärbana och pendeltåg, bra cyklar och starka ben var beslutet enkelt. Behöver vi bil så kan vi hyra och klimatet behöver definitivt inte mer koldioxid.

Allt gick utmärkt första och en bra bit in på andra året. Men nu – drygt två år senare – börjar jag vackla. När vi ska undvika kollektivtrafiken och mörker plus löv- och ishalka gör cyklandet till en hälsofara (jo, jag vet att det finns dubbdäck!) är beslutet inte lika självklart. Som om inte detta vore nog har min högra konstgjorda höftled LOSSNAT vilket gör mina steg begränsade.

Att köpa en bil kan se ut som en enkel lösning. Men inte för oss som bor i Årsta det numera är p-avgift på alla gator. Platsen vi hyrde av brf-föreningen har vi förstås sagt upp och det tar ungefär ett år innan vi kan få en ny.

Kämpa, Klepke, kämpa!

Too good to be true

Ett inställt gig är verkligen inte ett gig.

Nähä, det gick inte nu heller!

Efter legat lågt med standup sedan Lund Comedy Festival i början av september räknade jag med att vara igång igen i november. Det gjorde tydligen viruset också – och med det kom nya restriktioner. Så klart.

Förutom ett gig i Västerås (bara dagar innan även Västmanland fick skärpa sig) har allt som var bokat ställts in eller skjutits på framtiden.

Mest trist var det att behöva meddela komiker och alla som köpt biljetter att vi har flyttat Comedybox till 18 mars 2021. Som tur är tycks vår fina publik hålla hoppet uppe och hänger kvar. När det blir dags räknar vi med att fylla lokalen till brädden men både folk och skratt.

Nästa notering i humoralmanackan är min föreställning Hur svårt kan det va? den 22 januari hos Tingsryds Riksteaterförening. Om den blir möjlig att genomföra måste räknas som en riktig hög-oddsare.

Oavsett det är kvällen extra spännande eftersom:

• Jag inte har haft någon föreställning sedan 4 februari på grund av du vet vad.

• Lokalen är i Linneryd vilket är ett stenkast från ”mitt” hus i Broaryd.

Att bli profet ”i sin egen stad” lär vara svårt. Hur svårt återstår att se.

Försommar i Broaryd.


Jag har startat ett bokstreck med U

En vädur har sällan fel!

Att vara med i en bokcirkel verkar kul. Trevligt folk, intressant prat och god mat. Efter att ha väntat förgäves på att bli inbjuden, fattar jag att det är som vanligt; en får ta tag i det själv.

Så nu har jag startat en egen cirkel. Eller snarare ett steck eftersom vi bara är två –U och jag.

Vi har länge tipsat varandra om böcker vi tycker den andra ska läsa – men har alltid varit i otakt. När U har läst och vill prata om en bok jag har rekommenderat, har jag ofta hunnit glömma både vad det heter, vem som skrivit och i värsta fall – också vad den handlade om. Poängen med bokstrecket är att vi läser samma bok samtidigt och träffas så fort som möjligt för prat och mat.

Vår första streck-boken var Året med 13 månader av Åsa Lindeborg. Och om den tyckte vi mycket. Vi läste med bestörtning om hennes yrkesmässiga avväganden i samband med #meetoo, och noterade intresserat hur mycket och ofta hon åt och drack.

Om jag hade ätit och druckit hälften så mycket under ett år hade jag ( hasat fram som en alkad sackosäck (oavsett årets antal månader).

Vi blev också imponerade av (= var avundsjuka på) att barnen så gärna ville hänga med sin mamma. Plus att hon verkade stöta ihop med vänner så fort hon gick utanför dörren.

Det enda vi på allvar kunde relatera till var hennes risiga kärlekshistoria. Vi har alla varit där!

Nästa bok är Jag kan ha fel av Björn Nattiko Lindeblad. Visdomar från en fd buddhistmunk visar sig vara en rejäl utmaning för två vädurar som helst vill göra allting NU och sällan har fel.

Ingen av oss hade heller valt den på egen hand. Läsningen är en hommage till U:s dotter som otippat gav mamma och hennes väninna ett lästips.

Fortsättningen följer efter nästa prat-och-mat-träff.

Till dess blir jag glad för tips om snabblästa och temperamentsfulla vädursböcker.

Jag vill vara en sann stoiker

I morse hade jag och J ett djupt och otippat samtal om stoicism. Bakgrunden var en allmän hopplöshet i kombination med en artikel om författaren Ryan Holiday i morgontidningen.

Trots att jag är allmänt skeptisk till 33-åriga amerikanska män som gör karriär i livsvisdom, föll jag pladask. I dessa tider är det hög tid att sluta hoppas på kristaller och karma – och reclaima rationalitet.

Stoicism är en filosofisk riktning grundad av Zenon från Kition (okej, ännu en en gammal grek…). Enligt artikeln utgår läran från att vi inte väljer vilka olyckor som livet bjuder på, men att vi kan välja hur vi reagerar på dem.

Stoikerns lösning är att hantera motgången i tre stoiska steg:

1 Blicken. Analysera problemet och de strategier och metoder som kan användas för att lösa det.

2 Handlingen. Fokusera energi och kreativitet på att bryta ned hinder och förvandla dem till möjligheter.

3 Viljan. Odla inre styrka som gör det lättare att hantera nederlag och svårigheter – och låt bli frestelsen att följa minsta motståndets lag.

Lätt som en plätt! Ja, kanske – om man är överens om terminologin.

När J och jag är oense om hur livet ska levas (till exempel vems tur det är att plocka i eller ur diskmaskinen) kallar han mig tjatig. När jag föreslår att vi ska göra upp listor på vem som gör vad – och inte – kallar han mig rationell. Absolut, inte mig emot!

Effektiv, ändamålsenlig, förståndsmässig, effektiv, ändamålsenlig, förnuftig, väl planlagd och logisk är vanliga synonymer till rationell.

J:s synonymer är okänslig och kall.